Silver är inget tröstpris 

En del brukar påstå att “ingen kommer ihåg en tvåa”. Att silvermedaljen är ingenting annat än ett värdelöst “tröstpris” som inte gör någonting annat än att påminna om förlusten man har upplevt. Det som stoppade en från att vinna guldmedaljen – det som verkligen betyder någonting. Andra skulle påstå att det är ett väldigt cyniskt sätt att se på silvermedaljen, som trots allt har ett stort prestigevärde. Det har faktiskt även ett stort monetärt värde (det är alltså värt mycket pengar) och är exempelvis ett väldigt fördelaktigt material att göra smycken av. Med denna bakgrund kan det därför också vara lönsamt att sälja silver till exempelvis mynthandlare eller guldsmeder. 

Emotionella värden 

Konkret är silver ett metalliskt grundämne och tillhör samma grupp som exempelvis guld, det vill säga ädelmetaller. Smycken är det som är det absolut största användningsområdet för silver. Man ska ha stor respekt för att smycken för en del människor kan vara ovärderliga och ha stora emotionella värden som inte går att sätta ett pris på. Det kanske gäller din vigselring eller ett särskilt halsband som gått i arv i släkten. Men ibland händer det att människor ärver smycken från släktingar man knappt har hört talas om. Eller att en relation tar slut och helt plötsligt har man en samling smycken man fått som gåva från en person man inte längre vill veta av. 



 

Sälj och unna dig själv 

Har man en samling silversmycken kan det därför vara helt rimligt att sälja av dessa materiella grejer som antingen bara samlar damm eller påminner en om en tid man helst vill glömma. Det finns silverhandlare som är intresserade av att köpa dessa nämligen. För pengarna kan du sedan unna dig någonting riktigt fint som du har glädje av. Kanske en resa, en uppfräschad garderob eller en spa-weekend för att lämna stressen och verkligheten för en stund? 

 

william eriksson