Livet som vagabond

Tänk att leva som en vagabond. Eller en digital nomad.
Att inte ha någon fast punkt i livet – förutom för släkten på julmiddagarna kanske – och ha världen som sin arbetsplats och/eller lekpark. Inte oroa sig över vad morgondagen för med sig, utan tvärtom se fram emot äventyret som stundar.

Eftersom man idag kan försörja sig bara man har en dator och en internetuppkoppling så är det fascinerade att tänka på möjligheterna. Man behöver ju inte se det som om att man ska bli nomad på livstid, utan bara bestämma sig för att just denna månad sa jag leva ute på vägarna. 

Bara sätta sig i en van och se vart vägarna för dig och ditt sällskap. Att uppleva nya platser, människor och händelser är det kraftfullaste verktyget vi har för att utforska oss själva. Och ju mer vi utforskar, och känner oss själva, desto mer empatiska blir vi inför andra.

Kanske kör du en dag förbi en däckverkstad i Ramnäs och stannar till för att få lite hjälp med ett däck som behöver pumpas upp. Bara sådana små ögonblick, ett utbyte tillsammans med mekaniker, ger små bitar till det stora pussel som vi konstant lägger. Speciellt om du sällan vistas den sorts miljö som en verkstad erbjuder.

Faktum är att bland det bästa man kan göra är att prova på olika sorters yrkesmiljöer. Det gör att man förstår människor bättre och får lättare att kommunicera med alla typer av folk den dagen man ger sig på en karriär. Om man nu gör det.

För kanske är det så att just du fastnar för det rotlösa liv som nomadismen (är det ett ord) erbjuder. Att se livet från ständigt nya perspektiv och utforska var dags potential till fullo.

Svaren väntar som sagt ute på vägarna. Så sätt dig bakom ratten och låt äventyret börja. 

Mikael Barani